Jag tycker om vispgrädde. Det känns som att jag blottlägger mig nu, för det är nämligen fult och lite äckligt att tycka om grädde. Glass kan man säga att man älskar, men att tycka om grädde som kanske egentligen är nyttigare i avseendet att det inte innehåller socker som glass gör, är tabu. Äter man en semla ska man helst skrapa bort den mesta grädden och klaga över mängden. Varför är det så? Vem har bestämt att det är okej att gilla glass, men inte grädde?
Exemplet med grädden är ett av många, och det var nog semmeldagen som triggade igång min irritation där. Men för att dra den här diskussionen ett snäpp längre måste jag också undra varför det i herrans namn ska vara så förskräckligt att INTE vara smal? Jag talar inte om fetma och en ohälsosam övervikt, nej jag menar att besitta en högst naturlig kropp. Det här kanske är ett uttjatat ämne, men trots det så vimlar världen av människor som mår dåligt i sina kroppar, som inte tror att de duger som de är, som har ätstörningar de får kämpa ett helt liv för att bli av med, som har sneda självbilder och ångest. Helt i onödan. Då jag ser detta i min omedelbara närhet är det för mig inte ett uttjatat ämne, utan ett högst aktuellt sådant.
Den moderna människan ska vara snygg, smal, social, öppen, glad men inte för glad, smart, självständig och göra avtryck. Man ska göra sin röst hörd utan att vara skrikig, man ska ta plats utan att vara stor. Medan människan förväntas vara en nyskapande entreprenör ska hon rent fysiskt inte ta någon plats alls. Man ska alltså kämpa för att både vara stor, och liten. Det är en jobbig utmaning. Men varför måste vi lägga så mycket energi på att utrota oss själva på det sättet? Varför måste vi hela tiden anpassa oss efter en mall istället för att acceptera att vi är som vi är, och istället njuta av våra olikheter – såväl de fysiska som intellektuella. Är det vår djuriska härkomst som lyser igenom - alla måste passa in i flocken annars blir man utstött, och vem är då ledaren för flocken? Våra politiker? Modeskaparna? Mediafolket? Kanske bloggarna som närhelst de tycker kan vädra sina åsikter? Om så är fallet vädrar jag härmed att alla som vill får tycka om grädde. Alla som vill får vara tjocka eller smala eller mulliga eller långa eller korta eller svarta eller vita eller… Ja ni hajar konceptet. Man får vara som man är helt enkelt, det bestämmer jag!
