Jullov, ljuvliga jullov!

Det blev visst ett juluppehåll med bloggen! Fru Andersson hade jullov. Eller, rättare sagt hade Herr Andersson jullov och då passade frun också på eftersom vi då var två personer hemma som kunde turas om att ta hand om busfröken. För lilla S har minsann inte riktigt greppat det här med lov. På ett jullov ska man först och främst sova ut. Det skiter sig alltså redan på första punkten. Dagen börjar klockan sex. Senast. På ett jullov ska man efter sin sovmorgon och alldeles för långa och sena frukost ligga i soffan i stora koftor och ostyrigt hår, käka alldeles för många praliner, läsa julklappsböcker och titta på Sällskapsresan för 78:e gången och Sagan om Ringen-trilogin (extended version) för 84:e gången. Sedan tar man en pliktskyldig promenad innan man lägger sig i soffan igen och spelar kort och käkar apelsiner och dadlar och tar sig en liten, liten whiskey. Ah. Jullov, ljuvliga jullov.

F, S och jag var förkylda. Två gånger var. Det snörvlades, hostades, nystes, ruggades och huttrades. F och jag fick turas om att gå upp i ottan, den som kände sig sjukast för dagen fick sovmorgon medan den andra satt och hängde på ryamattan i vardagsrummet med en rullande liten tös bredvid sig. Urpigg trots snoret. Utanför var det beckmörkt, ingen snö fanns att lysa upp decembermorgnarna. Granen barrade sig kal bara man tittade på den, Paradisasken erbjöd endast fyra ratade romrussinpraliner och knäcken hade flutit ut. Ah. Jullov, ljuvliga jullov.

Trots den nu påstådda misären var det faktiskt ett ljuvligt jullov. Visst var det oturligt att vi skulle snora sönder den, men vi fick i alla fall vara tillsammans. Trots rekordet i antalet använda näsdukar lekte vi så mycket vi bara orkade med vår fina dotter, umgicks med familjen, promenerade, åt lunch på stan, åkte skridskor (kräver nog ett eget blogginlägg), sörplade lös knäck och tittade lite på teve. Ah. Jullov, ljuvliga jullov.