Åh kom hit med dina kalla händer!

Finns det något bättre? Något mysigare, härligare och mer kärleksfullt än när din man kommer och stoppar sina iskalla händer innanför din tröja? Eller ger dig en kram när han kommer in iskall från kylan? Eller stoppar in sina isklumpar till fötter under ditt täcke, mot dina varma ben? Tydligen är det det som gäller i alla fall, om man får tro Bella och Sookie.

Bella och Edward ligger och håller om varandra. Hon är varm, han är kall. Hon är en människa och han är en vampyr. De kramas på hennes säng, de kramas i hennes bil eller de kramas på en äng. Det är ungefär det de gör tillsammans. Ibland byter de några få ord med varandra, ibland slåss han för hennes skull och ibland kysser hon hans kalla läppar. Och de drömmer om en evighet tillsammans. Vad de har gemensamt? Jag vet inte, och jag tror inte att de vet det själva heller. Ändå är de så övertygade om sin djupa kärlek som ska hålla för alltid att hon är beredd att offra precis allting i sitt liv för att få vara med honom. Familj, vänner, karriär, eventuella barn, ingenting spelar någon roll. Hon vill bara hålla sin isklump i famnen på en äng för resten av livet. Ja just det, och käka blod också. Icke att förglömma.

Jag talar naturligtvis om Twilightfilmerna, som baseras på de omåttligt populära böckerna av Stephenie Meyer. Flicka möter pojke, kärleken är omöjlig eftersom han är vampyr och inte hon. Vi ser det även på teve i serien True Blood, samma story bara oändligt mycket blodigare. Men den romantiska linjen har vi sett förut, Romeo och Julia är kanske en av de mest kända föregångarna och inspiratörerna och tusentals böcker och filmer tar upp samma tema. Men jag slås alltid av att kärleksparen aldrig känner varandra! Det räcker oftast med en blick, ett kort samtal eller kanske en beröring för att de ska veta. Veta att det är de för alltid, att de är som gjorda för varandra och att de aldrig ska vilja skiljas åt även om omgivningen är av motsatt åsikt. När blev det så enkelt? Var är scenerna med den första aningens taffliga dejten när båda parter är nervösa och försöker framstå i sin allra bästa dager? Var är det första bråket om vems tur det är att tvätta? Var är scenen när båda är urförkylda, snoriga och sura? Var är scenen med kärleksbarnet/kolikbarnet som aldrig sover? Listan kan göras lång över tålamodsprövande scener som gör att människor lär känna varandra och därmed också kommer närmare varandra. Listan bör även fyllas på med positiva händelser som såklart också bidrar till lära-kännandet och som fördjupar kärleken. Premiärnatten i den första gemensamma lägenheten, en torsdagskväll med en hemmagjord lasagne och en lust och iver att berätta precis alla tankar och känslor man har upplevt under dagen för varandra, den stunden man blir föräldrar, listan kan göras lång…

Nej i filmens värld räcker det med några kalla händer mot en varm rygg bara händerna tillhör personen (läs mannen) med den mystiska blicken som innehåller svårmod och dyrkan för bara dig, dig, dig. Då vet man tydligen att man ska tillbringa evigheten tillsammans. Jag tror att det romantiska i det även är just den naiva tanken, att det skulle vara så enkelt. Tänk om det räckte med ett kort möte i julhandeln? Det kanske är så enkelt att vi köper den billiga bilden av romantik för att vi inte behöver bli påminda om dammsugning och dagishämtning när vi går på bio eller läser en bok? Fast om jag får välja blir jag heller inte påmind om iskalla fötter under täcket, dem får vampyrkarlarna gärna behålla för sig själva.