Ibland tror jag att om ingen ser det jag gör, så finns det inte. Helknasigt, jag vet det. Ändå kan det kännas så när jag t ex norpar en chokladbit ur skafferiet, fastän jag egentligen inte borde. Det är inte en jättesmart idé att storhandla på chokladfabriken när man 1. Har ett chokladberoende och tror att om ingen ser det jag gör så finns det inte 2. Försöker bli av med gravid-hullet.
Jag älskar choklad. Hur kan man inte älska det? Det är sött, lite kladdigt, det smälter i munnen, det får en att känna sig lycklig. Choklad är fantastiskt. Jag har aldrig kunnat förstå dem som hellre köper en påse sura karameller stället. Eller salta. De sura är så sura att man måste skrynkla ihop hela ansiktet och hålla andan tills den värsta bieffekten av godiset är över. Inte mycket till njutning där inte. Och salt godis?! Jag kan inte för mitt liv förstå vad som är så gott med det? Har jag ett saltsug är jag oftast hungrig och då äter jag gärna salami eller kanske skaldjur om jag är på det salta humöret. Det saknade jag förresten när jag var vegetarian, det där riktigt salta som bara kassler eller liknande kan uppfylla. Det funkar inte att ersätta med lakrits.
Hursomhelst så kan jag alltså få för mig att den där chokladbiten som slinker ner när ingen ser, inte existerar. Jag har funderat på varifrån det beteendet kommer. Jag minns ibland när jag var liten och jag och grannkompisarna körde glasstricket med våra föräldrar. Först gick vi till mina päron och bad om varsin glasspinne ur frysen. Jo, det kunde väl gå för sig. Kort därpå traskade vi över till grannarnas föräldrar och bad om glass där med. Med oskyldiga barnögon svor vi på att vi inte ätit glass någon annanstans, vilket resulterade i jackpot! Alltså; två glassar på raken ur samma frys hade varit otänkbart, men nu kom de ju från olika ställen. Att vi åt två glassar var, var det ju ingen som såg. Alltså var det ok.
De flesta av oss med någorlunda socialt beteende gör vissa kroppsliga behov i vår ensamhet. Är det bara av artighet, eller finns det lite av samma tänk här med? Om bara jag är närvarande, existerar inte min fis då? Jo, har jag ätit två glassar så gör den nog det…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar