måndag 26 september 2011

Den hemliga bron

Idag hände det igen och det är tredje gången nu.
Jag bylsar på S för en barnvagnspromenad. Jag skulle egentligen vilja lägga till ordet daglig här, men det vore att fara med osanning. Hursomhelst, så ofta jag kan och när det inte spöregnar då S avskyr att åka vagn i regnet eftersom hon då inte ser något för det stora regnskyddet, så går vi ut på promenad. Vi har några rundor att välja på, och en populär sväng är att gå runt kanalen. På vår vandring måste vi gå över två stycken broar, och för just den här rundan har vi inget alternativ, det finns två broar att gå på.
Eller?
Den första gången det hände trodde jag att jag blivit snurrig, men jag tvekade ändå. Jag tycker mig ha anlag för att känna igen ansikten, så jag borde inte ha fel. Den andra gången var jag övertygad om att jag sett rätt, och idag tvekade jag inte en sekund. Jag hade sett rätt, förmodligen alla tre gångerna.
Jag mötte en pensionär. Han gick åt det ena hållet, jag gick åt det andra. Våra blickar möttes, det var kanske tvåhundra meter innan den första bron och 1,5 km till den andra. När jag knallat över på den andra sidan och gått kanske tvåhundra meter till fladdrar det till i hjärtat. Nej det kan inte stämma… Samma pensionär möter mig igen. Hur har han hunnit? Han kan omöjligt ha varit så oändligt mycket snabbare än jag att han redan hunnit till den andra bron och tillbaka knappt några minuter efter att jag mött honom vid den första bron.
Detta har alltså hänt tre gånger nu med tre olika pensionärer och här måste lite olika slutsatser dras:
1. Pensionärer i den här stan får inga pensionspengar, de får vingar.
2. Pensionärer i den här stan är riktigt bra på att simma.
3. Det finns en hemlig bro.
Det måste vara det tredje alternativet. Det måste finnas en hemlig bro! Jag spanar detektivt hela vägen på min fortsatta promenad, men förgäves. Jag finner ingen bro. Den kanske bara är för de invigda, tänker jag. Kanske behövs det ett lösenord? Eller så krävs det helt enkelt att man är pensionär.  Min nästa plan är att klä ut mig. Kanske en lös potatisnäsa, nylonstrumpor och kappa kan göra susen? Jag vet bara att jag måste finna den hemliga bron, om jag så måste bli pensionär på kuppen.
Fortsättning följer…

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar